Strindberg Project

Tripprapport: Hydrosulfitklorin

A Science Report By Akram Mannen Pasta

Min polare Åge som bor i en liten by i Norge hade jag fått höra om hydrosulfitklorin som är en slags slaggprodukt som uppkommer när man framställer metaamfetamin i stora partier .... vi snackar 20-30 kg metaamfetamin så får man ut kanske 500 gram hydrosulfitklorin. Vilket gör det EXTREMT svårt att framställa och dyrt som fan...

Charlie, jag och Tommie hade köpt 20 g som vi skulle testa hemma hos Charlie på en tisdagkväll då hans tjej var bortrest med jobbet... Jag hade hört mycket om att hydrosulfitklorin gör en väldigt väldigt hungrig och törstig så vi bunkrade upp med mängder av svullakäk som pizza, hamburgare, leverkorv, mackor, läsk, godis, bacon, mandelmassa, ägg, socker, mjölk med mera med mera... vid 21 tiden börja vi med att röka varsin cigg och spela lite "Soul Calibur" .... charlie är som vanligt bäst på alla spel hehehe...=) 
vi öppnade varsin öl och tog 4 g hydrosulfitklorin genom näsan. Ganska direkt kickade ruset in .... det var mjukt, skönt och lite lugnande. Tommie svettades, Charlie fortsatte spelet men verkade inte längre kolla på tv:n.. Jag kände mig ganska djup men inte på ett ångestladdat sätt utan mera som att allting var nu utrett och klart färdigt... helt otrolig känsla. jag har ingen uppfattning hur länge jag satt där eller om jag var vid medvetandet eller vad klockan var. det enda jag vet är att nästa gång jag tittade upp var klockan runt 23 och det var kolmörkt ute... charlie slängde på filmen "Avatar" och vi bestämde oss för att käka lite. Jag gjorde en blandning med mandelmassa, ägg, socker och mjölk som jag alltid käkar när jag stenar på nya grejer... får mig att tänka på barndomen lite. de andra svullade med pizza och bacon. vi kollade på filmen och tog nu ytterliggare 10 g var.... den här gången var det svårt att avgöra vad som var filmen ch vad som var faktiskt verklighet jag satt framåtlutad och försökte att slita ögonen från filmen men allt var så vackert och fantastiskt och helt otrolgit ledsamt om hur de blåa människorna inte fick ha sin planet för sig själva.... helt plötsligt var det som att jag inte längre kunde avgöra om filmen faktiskt bara var filmen eller om vi alla var.... som en del av den. jag försökte intala mig att det bara var kemin som hade kickat in men det var omöjligt... så intensivt och verkligt. kroppen fungerade precis som deras kroppar .... jag kunde flyga och hoppa och skjuta och åka på såna dinosaurier... Här någonstans somnade jag och nästa gång jag tittade upp var klockan 05:35 och jag hade somnat i Charlies soffa. så torr i munnen att jag knappt kunde öppna den. mina armar lydde mig inte och jag hade svårt att avgöra om det jag såg var 
verklighet eller inte... en av de läskigaste känslor jag har känt... 







Translate This Text To:

0 0 1 1 0
Read 15074 Times - Genre: Science
Published: September 14, 2010, 10:26 am