Strindberg Project

En sommarkväll

By Ed Templeton

Det luktade dagg. Solen kunde inte bestämma sig för om den var på väg att gå ner eller stanna kvar. När jag gick på gräset fick jag små små daggdroppar på fötterna. 
De allra flesta hade förmoderligen somnat nu tänkte jag. Försökte avgöra vad klockan var, förmoderligen efter 05 men innan 07 kom jag fram till efter lite fundering med mig själv. 
Det hade varit en fantastisk midsommarfest här ute på ön. Gamla vänner, nya vänner, god mat och bra musik. Det här var en kväll som med enkelhet kunde definiera vad en sommarkväll skulle vara. 

På middagen hamnade jag tvärs över en bekant tjej. Sandra, hon var kompis med Johan. Söt, ganska lång, brunt hår, långa ögonfransar, rött läppstift, röda naglar, fräknar och en lätt brunbränd hud. Hon strålade. Vi satt på bryggan vid ett långbord och varje gång jag tittade på henne log hon med hela ansiktet, bakom henne var det ett skärgårdslandskap som aldrig ville ta slut och en sol som skötte sig exemplariskt.
Vi åt, skålade dansade, pratade, skrattade och blev fulla. Och för varje gång jag såg på henne var det som att hon såg tillbaka på ett sätt som jag aldrig tidigare hade varit med om. Jag kände mig lycklig. 

Vid midnatt började middagssittningen brytas upp och istället blev det dans, dans, dans. 
Vi plockade ut högtalare och dansade i gräset barfota. Det spelades Håkan Hellström, Jonathan Richman och Beatles. Någon plockade fram en liten trumma och började spela i takt till musiken. Någon annan hittade en gitarr. Plötsligt var det ett spontanband som spelade med till varje låt. 
Här var vi 15 vänner ensamma på en skärgårds ö med allt vi behövde och en natt som aldrig borde få ta slut. 
Våra blickar möttes på dansgolvet. Hon skrattade. Någon satte på Agnetha Fältskogs 'wrap your arms around me'. Hon sträckte sig efter min hand och vi dansade tillsammans. Jag höll om hennes midja, hon lutade sitt huvud mot min axel och jag kunde känna hennes andedräkt mot min hals. "Counting the moments til you fade away" sjöng Agnetha och jag kunde inte annat än instämma. Det här var ett ögonblick bättre än de flesta andra.

Vi bestämde oss för att gå en promenad tillsammans. Ön var inte stor. Vi gick ner mot vattnet och hon fiskade upp sin telefon ur handväskan. Ett par klick och hon spelade The Durutti Columns 'Somewhere'. Vi låg på klipporna och lyssnade på Vini Reillys gitarrspel. Våra händer möttes. Det var en perfekt stund, en perfekt låt, en perfekt kväll. Att det inte var för evigt blev vi snart påminda om då låten snart tystnade. 

Translate This Text To:

3 0 1 0 0
Read 13696 Times - Genre: Novel
Published: September 18, 2010, 1:30 pm
Tags : sommar