Strindberg Project

Peter Bittman, del 2

By Peter Bittman

Jennys uppenbarelse tände någonting i Peters själ som bara tändes ibland. Det stavades irritation men hade en djupare rot i en rädsla han haft sedan mycket unga år, rädslan att en hemlighet om honom skulle avslöjas inom kort. En slags okontrollerbar rädsla. Han viftade bort den medan han stod i duschen och vilade sina ögon på det nya kaklet han valt till badrummet för 1 månad sedan. Känslan hade krupit sig på mer sällan och senast var på sista dagen på universiteten då han råkat på en gammal klasskompis från Hällefors där han bodde sina första 10 år. Sedan han börjat i reklambranschen var känslan som borta tills nu. Han hade kontroll, han hade pengar och han hade givna mål.

Ett av hans största mål sedan länge var att hela tiden skaffa nya mål. Karriärens steg upp hade gett honom en känsla av att han klarade av i princip vad som helst. Nu stod han där i duschen och kände att hans muskler stelnade till och isade trots det varma vattnet. Bråket igår hade handlat om något så simpelt som vilken av dem som hade dragit in vilken kund. Jenny hade ragglat fram till dem och lyssnade in. Peter hade hävdat sig som han alltid gör och skämtat om att utan honom hade de andra stått med 3,5:or på Gröna Jägaren. Det hade skapats en rätt upppiskad stämning och Jenny hade börjat göra någon slags osympatiskt löjlig psykoanalys på honom och hans ego. "Jag vet vem du är.." sa hon och fortsatte: "Jag kan se rakt igenom dig" varefter Peter kände en obehaglig känsla krypa sig uppför hans armar och hals.. Den där känslan..

Vet hon något? Han hade vänt sig mot Anders och de andra och sagt att så länge Jenny hade kort kjol och de där urringade tröjorna kunde han också se rakt igenom henne. Jenny hade lutat sig fram emot honom med mörka ögon och knuffat till honom i protest som han såg som att hon hade slut på ord. Då försvann känslan och han tömde sitt glas champagne och tog ett långt bloss på cigarren. Han var i kontroll igen..

Det onödiga tilltaget från Jennys sida hade satt hans värld i gungning även om han visste att han var bäst på byrån. Han var metodisk, pragmatisk och hade överlevnadsinstinkt. Han visste vilka ord han skulle använda för att ingen annan skulle hänga med. Efter alla år i yrkeslivet delade han upp folk i 3 olika kategorier. Han upprepade dem i sitt huvud och log lite medan han torkade håret med handduk. Kategori 1: De med uselt självförtroende och som man lätt kunde charma genom att påpeka deras utseende eller klädsel. Oftast tjejer. Kategori 2: De som imponerades av sådant de inte vet något om och heller inte ifrågasätter. Lätt match! Kategori 3: De som hela tiden försökte hävda sig och krävde fakta för att hålla sig lugna. Han sneglade in i spegeln och tänkte att Jenny inte passade in i någon av de där kategorierna. Han hade börjat ignorera henne som han gör med alla nya på hans avdelning för att sedan flörta med henne och sluta med en dräpande kommentar. Men flörtandet hade inte riktigt funkat på henne. Hon var inte attraktiv för fem öre och absolut inte i hans liga. Peter drog handen genom sitt hår och sa för sig själv: Fan va snygg du är!. Han beundrade sina muskler som inte krävt mer jobb än bra gener enligt honom själv. Sen hade han även attributet grundsnygg som med rätt klädsel, hårvårdsprodukter och parfym tog honom till just den liga han befann sig i. När vi ändå pratar liga så hade Peter inte träffat många kvinnor i hans liga, snarare en liga under. Han hade några stormiga förhållanden bakom sig som alla hade slutat med brutna förlovningar. Han kände själv att det fanns bättre kvinnor där ute som han kunde träffa. Det slutade alltid med att hans trolovade visade på dålig självkänsla i pressade situationer som var jävligt oattraktivt. Självklart tänkte han på dem ibland med det var mest med tanken Kommer de någonsin träffa en sådan skärpt kille som honom? Har de kommit över honom än.. Sen fanns det de kvinnor som kunde vara riktigt heta för en kväll så länge han satte spelreglerna. Han klädde på sig och med en dunkande huvudvärk rättade han till skjortkragen. Han pressade ner sina fötter i ett par nya skor med hjälp av skohornet i hallen och begav sig till jobbet.
Translate This Text To:

0 3 1 0 0
Read 7981 Times - Genre: Novel
Published: September 18, 2010, 8:49 am
Tags : life