Strindberg Project

Dikten

A Tragedy By Tash Willmore

Vart tog dikten vägen?

Varför kan jag inte skriva så där längre. Så som när jag var yngre, då allt bara kom. Oskuldsfulla ord från djupet av mitten i mitt jag.

Nu mera förstår jag vad jag tänker och vet vad jag skriver. Mystiken och förvåningen är borta, som en liknelse i en dikt om ett löv på hösten förmultnar det som en gång var levande.

Jag har lärt mig av Edit att jag inta ska ångra något och det har varit som ett mantra, som ett inre förbud. Men nu slutar jag med det. Jag tänker ångra vad jag vill!

Jag tror inte jag kommer ångra det här.
Förresten så ångrar jag inte så mycket. Men några saker ångrar jag. Det tänker jag inte skriva här. För jag har till och med glömt bort vad jag ångrar.

Kanske har jag glömt hur jag kan skriva på samma sätt som jag glömt vad jag  ångrar. Jag vill inte förstå, vill inte veta. Ja! nu kom jag på vad jag ångrar. Att jag lärt mig förstå hur jag tänker. Att jag lärt mig massa saker.

Lärandet av språket logiken geometrin färgerna och formerna står i vägen för det som en gång va dikten som den kunde skrivas. 

Nu står mitt kunnande över min själ och bevakar varje steg.

Om någon kan hjälpa mig bort från detta förnuft och rädda mig till dikten så kommer jag bjuda på humor tills man kiknar av skratt!
Translate This Text To:

8 3 3 11 3
Read 5012 Times - Genre: Other
Published: October 12, 2010, 3:55 pm