Strindberg Project

Gule fölet

A Novel By Ted Lennartsson

Det var den sorgligaste dagen i gule fölets liv. Den hade börjat dåligt redan i ottan. 
Fölet hade som vanligt stigit upp kvart över sex, för att hinna göra morgongymnastik innan frukost, men hade inte hunnit mer än två streckhopp innan telefonen ringde sin enerverande signal. Det var chefen. Gule fölet hade visserligen varit punktligt och flitigt varje dag, men chefen tycktes ändå att det var något som saknades i kemin med arbetskamraterna. "Du har liksom inte varit glatt. Missuppfatta mig rätt, men vi andra försöker ta dagen med ett smajl. Även om vi inte alltid är överens så försöker vi sprida lite glädje omkring oss. Man behöver ju inte ta ansvar för allt dåligt här i världen bara för att man bryr sig, eller hur?", deklarerade chefen och menade att Gule fölet gjort precis så som andra inte gjorde på jobbet och tagit på sig rollen som en slags gravallvarligt världssamvete. Gule fölet kände en svart klump av otillräcklighet växa i bröstet, mulen rann och ögonen grumlades. Hon tänkte på alla gånger hon försökt skoja med sina jobbarkompisar borta vid kopieringsmaskinen, när hon bjöd de kvinnliga medarbetarna på tjejmiddag på internationella kvinnodagen, hur hon trott att hon var en i jobbgänget. Nu kändes allt som ett stort jävla självbedrägeri. Fast fölet skulle förstås aldrig använda ett ord som "jävla".
Till en början var fölet mest bekymrad för sitt sociala nederlag, men när dagens brevskörd damp ned på hallmattan gjorde också den ekonomiska realiteten sig påmind. De glättiga reklambroschyrerna från elektronikföretag hångrinade mellan  räkningar, påminnelser, inkassobrev, kreditupplysningar och betalningsanmärkningar.
Fölet tänkte att allt detta var utanpåverk och egentligen inte hade någon betydelse, men att hon samtidigt inte skulle orka göra något bra mer för andra människor under så missgynnsamma förutsättningar. Fölet kände sig trött och värdelöst.
Som så många andra gånger när fölet varit ledset sökte hon tröst i sin allra käraste ägodel: en lergök, brun med ett sirligt vitt hjärta målat på sidan. En gåva från fölets far som hade försvunnit när fölet var litet, han hade drejat göken med egna hovar. I sin ensamhet brukade gule fölet tillbringa mången kväll med att låta göken spela sin tröstans melodi och bygga ett ogenomträngligt stiltje runt henne, likt den förbehållslösa kärlek en fader kan ge sitt lilla föl.
Hon drog sig upp ur hallmattans ångestträsk med mycken möda och strävade på darrande ben in i köket, där göken hade sin plats, på fönsterkammen. Fölet paralyserades av blind fasa: en knotig, grön hand trevade sig in genom fönsterglipan och omslöt girigt den kära ägodelen, livsnerven, den lilla handdrejade lergöken.
Translate This Text To:

3 2 0 0 0
Read 26531 Times - Genre: Novel
Published: September 11, 2010, 8:09 am