Strindberg Project

Förhör med Dennis Andersson 20/10 1997. Kap 1

A Short Story By Joel Lindberg Lundberg

- Förhöret återupptas klockan 17.52, den 20 september 1997. Det är en torsdag. Närvarande är jag själv Kriminalkommisare Markus Parnell, Inspektör Håkan Krantz samt den misstänkte Dennis Andersson. Ska vi fortsätta Dennis, du pratade om gårdagen?
 
-Ja, nja, jag skulle vilja backa lite i tiden... som med en tidsmaskin om ni fattar, woosh liksom,  haha, när jag skojar bara.

- Du hade varit på ica...

-Jo, just det, jag hade varit på Ica. Jag gick till ica för att jag skulle köpa torskfile, jag hade tidigare på dagen läst i resumé, och där fanns ett himla fint recept på chilitorsk med mangochutney, och jag blev sugen. Så jag går ner till Ica, men jag har glömt bort att torsk har blivit väldigt dyrt på sistonde och jag står där vid fiskdisken, som en dåre, och funderar på om jag ska köpa hoki istället. Men så tänker jag på den där japanska blåsfisken också och den är ju jävligt farlig va, och tänk om det är blåsfisk i hokipaketet tänker jag. Men det är ju helt vansinnigt, men det är ändå rätt svårt att bestämma sig så jag bara står där och velar.

-Mm

- Jo, och då händer en konstigt grej, plötsligt dyker min faster upp och säger hej. Och det är konstigt, för henne har jag liksom inte träffat på flera år och hon är helt gammal och går och handlar på Ica med rullatorn om du fattar. Så vi hälsar och pratar lite, jag berättar om mig och företaget, hon pratar om sin lägenhet och katten och sånt. Sen berättar hon att hon har hittat en magisk ört som är helt fantastisk, och jag skojar att den skulle man vilja se. Och vips, då drar hon med mig till grönsakshyllan. Då visar det sig att det är ingefära. Och det är ju inte så värst magiskt då va, och jag börjar tänka att gumman har börjat bli lite virrig i skallen. Där står hon med ingefäran som att det vore en magisk bönstjälk eller något, och det skiner i ögonen på henna. Men det är då jag märker den här helkonstiga grejen, det är inte min faster! Det är nån människa med nån sorts gummimask, som har börjat släppa lite vid ögonbrynen. Och jag blir helt perplex; -Lisbeth,  säger jag, fast jag vet att det inte är hon, -det är något fel på ditt ansikte. Och hon, om det nu var en hon, slänger ingefäran i händerna på mig, kastar rullatorn åt sidan och kutar ut ur Ica't. Puttar en gammal gubbe gör hon också. Där står jag med ingefäran. Hemskt konstigt var det. Fast det gjorde inget på något sätt, jag kunde ju ha ingefära till chutneyn.
Translate This Text To:

3 0 0 1 0
Read 2182 Times - Genre: Short story
Published: September 30, 2010, 10:06 am