Strindberg Project

Svetten lackade i pannan. På skrivbordet framför Lalle stod en bomb. Ett tidtagarur var hopkopplad med sprängdeg. Sannolikt C4 tänkte Lalle. Ett stort parti sprängdeg av typen C4 hade nämligen stulits från ett militärlager tidigare under veckan. Gärningsman: okänd. Men antagligen samma person som låg bakom bomben han nu hade framför sig. Klockan visade att det bara var minuter kvar till detonering.

Tick, tock, tick, tock… Klockans mekaniska tickande fick Lalle att hÃ¥lla andan. Sekund för sekund rusade tiden hastigt allt närmre detonering. TvÃ¥ sladdar stack ur klockan och in bombkroppen. En röd och en grön… Vilken skulle han klippa? Det var uppenbart ett proffs som konstruerat mekaniken. Om han bara kunde sätta sig in i konstruktörens tankelopp, liksom se apparaten genom hans ögon. Vilken skulle han klippa dÃ¥? Nu var tiden knapp…

Tick, tock… Klockan närmade sig slutdestinationen ytterliggare en sekund. När tiden var ute skulle bomben detonera, det var uppenbart. Det skulle bli slutdestination även för mig, hann Lalle tänka precis innan han klippte den gröna sladden.

Klockan stannade inte! Visaren fortsatte resan mot katastrof. Tick, tock, tick, tock. Lalle klippte även den röda, men utan resultat.

FAN! FAN! FAN! tänkte Lalle för sig själv. Framför hans inre syn projecerades nu händelser frÃ¥n livet. Platser, händelser, intryck spelades upp som pÃ¥ film inne i huvudet. Skilsmässan, eftersom Margareta tyckt att han var gift med jobbet… Mordet pÃ¥ far, även han journalist, kanske den utlösande faktorn att han själv valde samma bana… Även andra scener frÃ¥n livet spelades upp… När han träffat Margareta i tonÃ¥ren… Den första kyssen… Den förlorade oskulden.

Visaren närmade sig mÃ¥let. Hastigt, även fast varje sekund nu kändes som en oändlighet. Tick, tock, tick, tock, tick, tock, tick, tock…

Sen inget.

Väl framme stannade visaren, en olidlig tystnad låg mättad i luften. Är jag död tänkte Lalle. Är det så att döden fryser det sista ögonblicket?

Men han var inte död. Ett elektroniskt sprak hördes inifrån bombkroppen. Sen hördes en kall digital röst säga:

-Nästa gång är det på allvar. Spelet är börjat. E2 till E4. Avsändare: K.G. front.

Lalle harklade till, Han hade kommit undan med andan i halsen. Nästa gång var det allvar. Att den första referensen handlade om schack förstod han snabbt, det var nu uppenbart att en överintelligent person låg bakom bombattrappen. Men vad K.G. stod för visste han ännu inte.

-SÃ¥ ni vill spela, sa Lalle högt för sig själv. LÃ¥t dÃ¥ spelet börja…

Han greppade mobilen och ringde.

-Kerstin, förbered ett konferensrum pÃ¥ redaktionen. Vi har en ny typ av brottsorganisation pÃ¥ halsen. Stormöte om en timme. Sätt pÃ¥ mycket kaffe för kvällen kommer bli lÃ¥ng…

Sen gav han sig av mot redaktionen. Kände ruset av ett nytt stort scoop och kicken av att klarat livshanken med en knapp hÃ¥rsmÃ¥n ännu en gÃ¥ng. MÃ¥linriktat satte han sig i sin Mecedes, rotade runt lite i CD-facket och hittade en gammal best of skiva med Duran Duran. Tryckte in Cdn i  CD-spelaren... LÃ¥ten "Is There Something I Should Know" började spela när han gasade ut frÃ¥n uppfarten.

Det här luktade förstasidesstoff långa vägar. Kanske var till och med stora jounalistpriset inom räckhåll. Tanken fick njutning att sprida sig som en löpeld genom kroppen. Spelet hade börjat. Nu var det hans drag...